JAG KÄNNER SÅ JUST NU . 

Jag känner bara tomhet .

Orkar ingenting , känner inte för nånting .

Tycker alling är tråkigt , men vill inte göra ett skit .

Kanske är det att man blir nere av detta väder .

Eller ,

ska inte säga "känner mig nere" , för jag skrattar oftast .

Vet inte vad det är , men nånting fattas i mig .

Jag känner mig halv .

Som om ett mörker ändå gnager i mig , nånstans där inne & hålet som mörkret gnager sig in i , det blir bara större & större .

Känns som om jag springer för livet , men inte fan kommer jag någonstans , som om nånting höll mig kvar på samma ställe .

Men till vilken anledning ?

Har det inte varit tillräckligt med skit redan , eller vad är det som gör att jag stampar & stampar på samma jävla skitställe .

Knappt någon hör av sig längre , om man ska träffas eller så .

Jag har vänner , men är redit jävla osäker på vilka som är äkta . Det verkar som om jag kan räkna dom på , ett finger ?

Jag vill inte vara ensam , jag blir rädd för mig själv då , för att nånting ska hända .

Jag behöver en spark i röven , ngn som säger till mig på skarpen , någon som näst intill tvingar mig till att göra nånting , för när jag väl är nånstans så har jag kul , det är dendära själva sparken i röven jag behöver .

Jag vill inte isolera mig igen så det blir som förut .

Vem fan vill vara ensam & vart är delen som fattas i mig ?

När ska jag sluta känna mig så jävla ensam , för ensamheten är så .. ensam .

 SKILJDA FÖRÄLDRAR

 Jag har haft skiljda föräldrar sedan jag bara va tre år gammal. Har aldrig riktigt funderat på hur det vore  om min mamma och pappa hade bott tillsammans , för dom två gjorde ett val & det valet var att inte leva tillsammans . 

Dom som har sin mamma&pappa tillsammans kan nog inte riktigt sätta sig in i hur det är att ha två familjer . Jag kan tycka att det är rätt bra ibland , för ibland är man arg på sin mamma eller pappa och då kan man åka hem till den andra , och till jul får man extra grejer ^^

Vissa föräldrar som inte bor tillsammans , träffas ändå som vänner & fungerar bra tillsammans som vänner . Andra avskyr varandra , och pratar skit om varandra hela jävla tiden .

Min pappa hatar min mamma , min mamma hatar min pappa .

Jag bor hos min mamma eftersom jag själv inte vill ens träffa min egna pappa efter allt som hänt i dessa åren .

Pappa säger ofta till MIG hur dålig min mamma är , att hon inte kan nånting , hur rent ut sagt jävla misslyckad hon är och hur dåligt hon tagit hand om mig .

 Min mamma säger till MIG att min pappa är totalt störd i huvudet , att han inte lyssnar på något man säger .

Min pappa nekar allting som han o mamma gjorde . Som barn vill man veta grejer & liksaså ville jag ,

jag frågade pappa om hur resan var när dom va på öland tillsammans , han sa "jag har aldrig varit där med din mamma" . Även fast jag själv sett fotografier . Som om han skäms , döljer och skiter i grejjer . Så om jag frågat honom ifall han knullat min mamma så lär han säga att jag kom med storken .

Att dom inte tycker om varandra , det förstår jag eftersom inte alla kommer överens , så är det , men deras jävla åsikter kan dom HÅLLA KÄFTEN OM , jag vill inte höra hur korkad min mamma är för enligt mig är hon den bästa mamman & hon är även en underbar vän för mig för hon lyssnar o ser på mig när jag mår dåligt , hon finns där .

Jag vill inte höra hennes ord om min pappas misstag , för jag vet om vilka misstag han har gjort mig & mer behöver jag fan inte veta om honom .

JAG VILL INTE VETA HUR DOM HADE DET FÖRUT & HUR DUMMA DOM VARIT .

Jag känner bara då att jag måste välja sida ,

välja mellan min mamma och min pappa .

När jag snackar med min mamma och hon yttrar sig om honom , så håller jag med .

När jag snackar med min pappa och hon yttrar sig om henne , så håller jag med .

Jag är inte den människan som håller med alla för jag har egna åsikter , men när det gäller mina föräldrar så måste jag göra så eftersom med dom vågar jag inte säga hur jag känner .

Jag är på min mammas sida , egentligen . För jag litar på henne . Jag älskar henne .

Pappas & min relation är dålig som fan & jag hoppas terapin ska fungera . 

Men när jag säger att jag inte tycker om honom , är det då för att mamma lyckats övertala mitt psyke ? 

Nej , så är det faktiskt inte  , för jag har lärt känna min pappa på grund & botten . O ändå inte lärt mig acceptera honom . 

Ska det behöva vara såhär ? Att man ska behöva välja sida mellan de två mest viktiga personerna i ens liv ?

Ärligt talat vet jag inte . Jag önskar bara att dom kunde ta ut sin ilska på någonting annat än på just mig ,

för just nu känner jag mig bara som ett misstag . För hade jag inte blivit till så hade dom sluppit att ens träffa varandra .

Fan ta människor som inte tänker sig för innan dom skaffar barn, 

det gäller deras framtid .

och det dom åstadkommits framtid .

VARFÖR INTE BÖRJA MED ETT HEJ? (: 

Jag kan inte förstå att jag faktiskt skaffade en blogg .

jag har tyckt att det varit , hm , tråkigt ?

men man ändrar sig ,

hela livet går ut på att ändra sig .

ingen hade väl velat gå runt och dra i mammas hängpatte och säga "mammmammama maaat" , eller gå på dagis som pensionär och slå sina vänner för att dom tog JUST DEN leksaken man själv skulle leka med , tänk er gamlingar som åker på sådana små bilar och bara bwruuuum , nu ler jag av bara tanken med min mormor på en sådan .

tjej/kill-baciller hade man avskytt , sex hade man inte vetat nånting om , bara man hörde till exempel ordet "snopp" så blev man röd i huet och fnissade . så det hade inte blivit nån förökning här inte .

så det jag ville säga va att alla förändras ,

många till det sämre men ännu fler till det bättre .

det bara är så , som en medfödd instinkt liksom .

jag vet inte om min blogg kommer bli läst av någon ,

jag vet bara att det är min blogg som kommer handla om mitt liv , tankar och viktiga händelser .

inte detaljerade dagar om va jag gjort ,

typ klockan 15.23 åt jag en halv hamburgare och drack två glas coca .

sådant suger faktiskt .

over and out .