SKILJDA FÖRÄLDRAR

 Jag har haft skiljda föräldrar sedan jag bara va tre år gammal. Har aldrig riktigt funderat på hur det vore  om min mamma och pappa hade bott tillsammans , för dom två gjorde ett val & det valet var att inte leva tillsammans . 

Dom som har sin mamma&pappa tillsammans kan nog inte riktigt sätta sig in i hur det är att ha två familjer . Jag kan tycka att det är rätt bra ibland , för ibland är man arg på sin mamma eller pappa och då kan man åka hem till den andra , och till jul får man extra grejer ^^

Vissa föräldrar som inte bor tillsammans , träffas ändå som vänner & fungerar bra tillsammans som vänner . Andra avskyr varandra , och pratar skit om varandra hela jävla tiden .

Min pappa hatar min mamma , min mamma hatar min pappa .

Jag bor hos min mamma eftersom jag själv inte vill ens träffa min egna pappa efter allt som hänt i dessa åren .

Pappa säger ofta till MIG hur dålig min mamma är , att hon inte kan nånting , hur rent ut sagt jävla misslyckad hon är och hur dåligt hon tagit hand om mig .

 Min mamma säger till MIG att min pappa är totalt störd i huvudet , att han inte lyssnar på något man säger .

Min pappa nekar allting som han o mamma gjorde . Som barn vill man veta grejer & liksaså ville jag ,

jag frågade pappa om hur resan var när dom va på öland tillsammans , han sa "jag har aldrig varit där med din mamma" . Även fast jag själv sett fotografier . Som om han skäms , döljer och skiter i grejjer . Så om jag frågat honom ifall han knullat min mamma så lär han säga att jag kom med storken .

Att dom inte tycker om varandra , det förstår jag eftersom inte alla kommer överens , så är det , men deras jävla åsikter kan dom HÅLLA KÄFTEN OM , jag vill inte höra hur korkad min mamma är för enligt mig är hon den bästa mamman & hon är även en underbar vän för mig för hon lyssnar o ser på mig när jag mår dåligt , hon finns där .

Jag vill inte höra hennes ord om min pappas misstag , för jag vet om vilka misstag han har gjort mig & mer behöver jag fan inte veta om honom .

JAG VILL INTE VETA HUR DOM HADE DET FÖRUT & HUR DUMMA DOM VARIT .

Jag känner bara då att jag måste välja sida ,

välja mellan min mamma och min pappa .

När jag snackar med min mamma och hon yttrar sig om honom , så håller jag med .

När jag snackar med min pappa och hon yttrar sig om henne , så håller jag med .

Jag är inte den människan som håller med alla för jag har egna åsikter , men när det gäller mina föräldrar så måste jag göra så eftersom med dom vågar jag inte säga hur jag känner .

Jag är på min mammas sida , egentligen . För jag litar på henne . Jag älskar henne .

Pappas & min relation är dålig som fan & jag hoppas terapin ska fungera . 

Men när jag säger att jag inte tycker om honom , är det då för att mamma lyckats övertala mitt psyke ? 

Nej , så är det faktiskt inte  , för jag har lärt känna min pappa på grund & botten . O ändå inte lärt mig acceptera honom . 

Ska det behöva vara såhär ? Att man ska behöva välja sida mellan de två mest viktiga personerna i ens liv ?

Ärligt talat vet jag inte . Jag önskar bara att dom kunde ta ut sin ilska på någonting annat än på just mig ,

för just nu känner jag mig bara som ett misstag . För hade jag inte blivit till så hade dom sluppit att ens träffa varandra .

Fan ta människor som inte tänker sig för innan dom skaffar barn, 

det gäller deras framtid .

och det dom åstadkommits framtid .